Majssnokan härstammar från södra USA och norra México. Namnet gutattus kommer från latinets gutatta, vilket betyder fläckig. Det är en mycket lättskött och tålig art som sällan blir längre än 150cm och lämpar sig för nybörjare. Det finns många olika morpher (utseendevarianter, färg och mönster) att välja mellan inom arten.
Terrarium och skötsel
Likt de flesta snokar är dessa ormar relativt aktiva och bor med fördel i ett rymligt terrarium med stor yta att röra sig på samt bör ha tillgång till klättermöjlighet. Enligt det svenska jordbruksverket ska terrariet för en vuxen individ på 126-150cm ha en bottenyta på minst 0.63kvm (55x120cm). Den kalla sidan av terrariet bör ligga på 25-26 grader och den varma skall uppgå mot 31-32 grader. Antalet ljustimmar varierar beroende på årstid och är lämpligen färre under vintern. Generellt ska luftfuktigheten ligga på 40-50% med en viss ökning vid öms. En frisk orm behöver aldrig badas, det medför endast stress. Om fuktigheten hålls rätt i terrariet kommer ormen att ömsa som den ska, det vill säga med ett långt helt skinn. Ömsar ormen i småbitar är terrareit för torrt. När du ser att ormen börjar få en grå ton i färgen och mjölkiga ögon, fukta extra fram till dess att ormen börjat ömsa.
Utfodring
Övervikt bland ormar är ett av de vanligast förekommande problemen i fångenskap. En orm lagrar inte fett på samma vis som däggdjur gör och kan därmed vara överviktiga även om det inte syns för blotta ögat. När det väl börjar synas klassas de som kraftigt överviktiga. En vuxen majssnok behöver inte äta oftare än en gång var 3-5 vecka. En juvenil matas något oftare. Riktigt små och växande ungar går bra att mata en gång i veckan. Om du matar med fruset foder är det viktigt att se till så att bytet är helt genomtinat innan du ger det till ormen.
Övrigt
De flesta reptiler, däribland majssnok, är ensamlevande djur och mår inte bra av kontakt med andra levande individer. Det händer att ormar som bott tillsammans i flera år utan problem äter upp varandra vilket i de flesta fall resulterar i att båda dör. I naturen umgås de endast med sin egen art vid parning. Det rekommenderas därför att hålla ormarna åtskilda annat än vid parning.
